Text: Israel Kolmodin Musik: Folkmelodi Vers 1 Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Nu nalkas ljuvlig sommar då gräs och gröda gror. Den blida solen väcker allt det som varit dött. Den allt med grönska täcker, och allt blir återfött. Vers 2 De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och alla gröna träd skall oss var dag påminna Guds godhets rikedom. Låt oss den nåd besinna som räcker året om. Vers 3 Nu hör vi fåglar sjunga med mångahanda ljud. Skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? Min själ, till Herrens ära stäm upp din glädjesång. Han vill oss rikligt nära och fröjda på en gång. Vers 4 O Jesus, du som frälsar, du är de svagas tröst. Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt kalla bröst. Gjut kärlekseld i hjärta, förnya själ och håg. Vänd bort all sorg och smärta som på vårt sinne låg. Vers 5 Du Sarons blomster sköna, du lilja i grön dal, ack, värdes själen kröna med dygder utan tal. Befukta henne ofta med dagg där ovanfrån, att hon så ljuvt må dofta som ros på Libanon. Vers 6 Välsigna årets gröda och vattna du vårt land. Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand. Gjut fruktbarhet av höjden ned till den vida jord. Uppfyll vår själ med fröjden och sötman av ditt ord.